VANVÅRD i Alliansens tecken

Jag kan nog lugnt beskriva denna bild med ett enda ord.

Foto: Ann-Britt Axelsdotter

VANVÅRD

Den som är av annan åsikt har förstås rätt att ha det, men vem är det som betalar priset?

Vad är anledningen till att vårdapparaten väljer att titta åt ett annat håll istället för att kontakta kompetent personal med rätt att diagnostisera eller åtminstone tala med närmast anhöriga. Skall en anhörig behöva ana ugglor i mossen när lukten börjar bli outhärdlig och nöja sig med en kram tillsammans med tröstande ord som ”jag förstår att du tycker att detta är jobbigt att se din ”xx”” så här. Skall en anhörig behöva ta reda på hur man fixar en liggande transport till närmsta sjukhus och vara lika påstridig som en böld i röven. Och vad händer med dem som inte har några anhöriga?

-          Är det brist på personal?

-          Är det brist på kompetens?

-          Är det brist på engagemang och vanlig empati?

-          Vem är ansvarig och vem vågar ta ansvaret?

-          Är det så att vården i dagens Sverige är så dålig att ingen ens reagerar?

VAD ÄR ETT MÄNNISKOLIV VÄRT OM MAN INTE ÄR POLITIKER ELLER MILJADÄR?

VANVÅRDEN LEDDE TILL AMPUTATION OCH VEM TAR PÅ SIG ANSVARET??