Jag blir så ledsen när jag kommer i kontakt med människor som gått in i väggen för 10 år sedan och som fortfarande går på antidepressiva piller. Vad är anledningen till detta?
Är det brist på läkare, brist på engagemang eller är det bara ganska enkelt och smärtfritt att skriva ut ytterligare ett recept?
Jag vill bara skrika wake up och get over it..... you are not alone....
Antidepressiva är inte ämnade för långvarigt användande utan de skall vara likt en brygga under en relativt kort tid. Piller löser inte orsaken till symptomen utan orsakerna måste ränsas bort från ryggsäcken.
Våga pröva KBT eller varför inte en kärleksfull medmänniska.....
Alla människor har gammalt bagage som de bär med sig och väldigt många av dem går någon gång i livet "in i väggen". En omvälvande upplevelse men ack så lärorik.
Vissa behöver kanske denna upplevelse för att lära sig sätta egna gränser för visst kan ett nej vara väldigt svårt att klämma fram i pressade situationer. En annan lärdom kan vara att man lär sig sina egna fysiska och psykiska begränsningar. Man kan inte alltid vara där för alla andra men man kan vara där för sig själv.
Om ingen annan är snäll mot dig själv, om ingen annan klappar dig på skuldran så gör det själv.
Det är bättre att du säger att du är bäst i hela din värld än att ingen annan gör det, eller hur?
Att leva livet är att känna och uppleva känslor, hela spannet av dem bra eller dåliga spelar ingen roll. Men att gå på en rak emotionell gata år ut och år in tillför inte mycket i lyckoryggsäcken. Fundera över vad känslor betyder för dig...
Eget beröm luktar inte illa - det luktar gott för kropp och själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar