onsdag 27 juni 2012

Varför äter vi egentligen?

Vi äter för att tillfredsställa behov. Magen skriker och vi fyller den. Brist på besvarade känslor leder till att sötman eftersöks i godisdisken. Det finns många sätt att fylla en värkande, sugande inre tomhet. Att sedan tillverkarna tillsätter substanser som ökar denna känsla är tragiskt. Det leder visserligen till merförsäljning för dem men för konsumenten ökar det bara tomhetskänslan.

Något annat som sällan diskuteras är huruvida maten innehåller den näring som våra kroppar behöver eller om det ökade suget efter mat är en indikator på att den mat vi äter rent utav är näringsfattig. Hur mycket näring finns kvar i våra matjordar efter år av bekämpningsmedel och döda gödningspreparat som tillverkats i kemiska fabriker?

Äter vi rätt eller äter vi fel och varför äter vi egentligen?

Vår kropp behöver mat i första hand för att den skall kunna bilda nya celler. Celler som skall ersätta de som är uttjänta dvs de som är för gamla och de celler som redan är döda. Denna procedur pågår under hela vårt liv och visst är det väl underbart att veta att vi faktiskt byter ut och får nya celler hela tiden.
Denna pågående cellförnyelse ger oss vårt inre och yttre skydd emot  angripare så som virus, bakterier, parasiter etc.
Med vetskapen om detta så är det kanske lite lättare att förstå vikten av att vi skall äta riktig mat. Mat som innehåller näringsämnen och inte döda ting som socker eller sockerprodukter.

Som exempel kan jag nämna hudceller vilka är helt förnyade efter bara 4  veckor. Bra att veta vid hudproblem... det fixar sig alltså inte på 2-3 dagar som reklam brukar handla om. Cellerna i tarmar förnyas lite fortare, det går på cirka 2 veckor.

Efter bara några år ifrån idag räknat så har alltså alla människor fått varje liten atom utbytt med hjälp av mat, vatten och så förstås det livsviktiga syret.
Istället för att prata om matens huvuduppgift så talar vi om blodsockerfall och energibehov på längden, bredden och tvären. Om man äter näringsfattig skräpmat, chips, läsk och godis hela tiden så går kanske hjärnan på högvarv av sockret medan kroppen känns urlakad och man orkar ingenting.

Jag ser varje dag i mataffären mammor och pappor som belönar sina hyperaktiva barn med godis och sportdrycker och sedan klagar de på att det aldrig blir lugnt... voyne  voyne
Gissar att man skall kalla det för mångfald!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar