Otillräcklig Förälder?

Otillräcklig - vad betyder det egentligen?

Jag hörde en fembarnspappa som sade att det är väl självklart att man som förälder

alltid känner att man är otillräcklig, gör inte alla det?

Jo, somliga småbarnsföräldrar går nog runt och känner så, om inte annat så säger

de att de känner sig otillräckliga, en känsla som tillsyns är väldigt svår för dem att

bli av med. I och för sig inget konstigt alls eftersom de får ständiga påminnelser om

detta skapade fenomen via media och annan marknadsföring. Med en lagom dos av

påminnelse så kan denna känsla följa med föräldrarna dag ut och dag in, månad efter

månad, år efter år. Inte för att de innerst inne vill gå runt och må dåligt utan för att

det är coolt och ger en känsla av social tillhörighet.

Hur farligt skulle det vara att bryta detta mönster, vad skulle egentligen hända?

Ja om vi först berör vänkrets, arbetskamrater, släkt och barnens kompisars föräldrar

och hur de skulle reagera om man vågade säga att man mår skitbra och är jättenöjd

med den tid som man ger till sina barn. Att man har en fin balans inom familjen och

allt man njuter livet. Självklart skulle det viskas om ego, oförmåga att förstå att känna

känslor och kanske till och med att vederbörande inte har alla knivarna i lådan.

Barnet, eller barnen, kanske inte skulle få allt vad alla andra tycker att de behöver

men de skulle växa upp med känslan av att vara villkorslöst älskade eftersom känslan

av otillräcklighet inte finns som ett hinder mellan förälder och barn.

Jag har i mitt liv kommit i kontakt med människor som fått nästan allt som de kunnat

få under sin uppväxt, när det gäller prylar, uppmärksamhet, stöttning, körningar, etc.

men de kan inte skaka av sig den djupa inre känslan av att någonting saknades under

deras uppväxt och att detta något växt till ett stort hål.

Detta leder till spekulationer och kanske år av läkemedelsbehandlingar och terapi.

Idag kan man se småbarnsföräldrar som har sina barn placerade i körriktningen, de

får underhålla sig själva genom att le och flörta med förbigående fotgängare. Mamma

talar i telefon, sms:ar eller surfar.

Man kan tycka att detta är horribelt men kanske är det något som är bra i varje fall

för barnet. Mamman har andra intressen istället för att gå runt och dela med sig av

känslan av otillräcklighet.

Vi har våra barn till låns, vi äger dem inte och vi skall som föräldrar ge våra barn de

allra bästa förutsättningarna att klara av vuxenlivet. Vi kan bara göra vårt bästa och

vårt bästa är gott nog.

Valet är ditt.... nästa gång du känner att du är otillräcklig, stanna upp och ta en

funderare om du verkligen vill överföra denna din känsla på ditt barn.....

det är din känsla...

vill du verkligen att ditt barn skall ta på dig ditt problem...